Första helgen efter semestern är nu förbi. Som vanligt har man söndags ångest, och redan nu längtar man till helg! I lördags drog vi ut i camden och åh va kul vi hade. Den lilla tomheten som har funnits där sen jag lämnade i Västerås, försvann för kvällen. Vi hade verkligen så kul. Nu gäller det bara att komma in i jobbet igen, så fort barnen är tillbaka i skolan så blir allting normalt igen. Jag längtar sååå. Men nu ska jag ta mig ett långt bad och bara ta det lugnt. Behövs efter denna vecka. Puss!

 

Första jobb dagen avklarad efter nästan 3 veckors semester. Det var slitsamt, men ändå en fin känsla när barnen kommer springades och ger en stooor kram. Saknade ungar. Men eftersom barnen har missat en natts sömn pga tidskillnaden i USA så var dom väldigt trötta idag. Men en ändå helt okej första dag. Jobbar lite i helgen också, blää. Men bara lite på dagarna om jag fattat rätt. Blir iallafall utgång på lördag, är as pepp! Tänkte bara uppdatera er lite snabbt, att jag lever och så. Ska ju verkligen försöka ta tag i bloggen nu. Kom igen nu Julia!

Då var man tillbaka i London, och hemma i pimlico. Det känns konstigt och lite tomt utan familjen och vännerna. Jag har faktiskt aldrig haft hemlängtan sen jag flyttade hit. Men idag hade jag det. Jag hade så kul i Västerås, och då blir det extra jobbigt att ännu en gång att lämna det. Men jag tror den känslan fösvinner ganska snabbt när man kommer in i vardagen här i London. Idag har jag umgåts med Erik hela dagen, och lite senare hängde Siri på. Jätte kul att få umgås med dom igen, har saknat dom! Är nämligen ledig lite nu, börjar jobba igen på torsdag. Längtar inte. Tillbaka till skrikande barn. Men aja, då får man tillbaka rutinerna iallafall! Ska njuta av min sista lediga dag imorgon. Ska träffa Astrid imorgon på kvällen, då blir det käk i covent garden. Det ser jag fram emot! 

 

Hittat en poet som heter "r.m drake" och han skriver så otroligt fina dikter. Det är helt fantastiskt att läsa en dikt och få känslan att det handlar om en själv, det blir så personligt på nåt sätt. Då har man verkligen lyckats med skrivandet!

 

Tänk vad livet har förändras. Imorgon måste jag sätta mig på ett flyg och än en gång lämna massa känslor kvar i Västerås. Att komma tillbaka till Västerås. det var verkligen som att dra tillbaka tiden, för ingenting har förändras här. Alla är likadana, alla känslor som fanns innan finns kvar. Men imorgon är det dags att ännu en gång gå vidare, sätta sig ensam på ett flyg utan vänner och familj, till en stad som jag nu kallar för mitt hem. Hem till London och plocka upp allt jag lämnade innan jag åkte. Varje plats har sina känslor, minnen och upplevelser. Det kommer bli konstigt att åka tillbaka, samtidigt som jag saknar London så kommer jag sakna Västerås. Men för att lyckas men det jag vill här i livet, så kan jag inte stanna kvar på samma plats. Alla har olika planer i livet, men jag vet att dom flesta jag känner, kommer så småningom dra sig ifrån Västerås. Jag är bara den första som gör det. Det är jävligt läskigt, vissa dagar faller man ihop, gråter så mycket att man knappt kan andas. Men sen finns det dagar när man står där, på en gata i London och inser hur jävla bra man har det. Jag har längtat efter det här så länge och nu är jag äntligen här. För det är de livet handlar om, att gå vidare, att lämna saker bakom sig och våga ta stora steg ut i världen. Jag tror att jag har lyckas ganska bra med det. 

 

Min sista fredag i Västerås, och den spenderas såklart med mina favorit killar. Ska hem till Gustav runt 6 och då börjar festligheterna. Känns lite tungt att det är sista helgen med alla nu. Jag har sagt tusen gånger men åååh vad jag kommer sakna dom. Ska först laga lite fin middag till mig och lillebror. Får se hur uppdateringen blir i helgen, vill bara umgås med alla nu innan jag åker. Kommer vara hemma i pimlico runt 6 på måndag, så får väl försöka slänga in ett inlägg då!

 

Pictures from last weekend, I have best friends in the world, just sayin.

 

Det har varit mycket det två veckorna som gått. Jobbade ganska mycket när jag kom hem från kusinerna, jag var även tvungen att packa och städa innan jag åkte till Sverige. Nu har jag varit här i nästan två veckor, jag har haft så himla kul med alla nära och kära. Men nu mot slutet så kan jag faktiskt säga att jag börjar sakna London. Självklart är det lite blandade känslor. Igår kväll hängde jag med Gustav och Patrik, vi mös framför en film, tog en roadtrip till max och sen somnade vi runt 2. Såna kvällar kommer jag sakna, att ha mina killkompisar bara 10 min bort. Spontana utgångar och kvällar då man bara umgås. Dom betyder verkligen allt för mig, tror inte ens dom förstår hur mycket dom betyder för mig. Jag kommer sakna min familj, kvällar då vi alla käkar middag tillsammans och pratar om livet. För dom är ju trots allt det absolut bästa stödet jag kan ha. Jag skulle vara så vilse utan dom. Jag kommer sakna mina alla underbara vänner. Som hade fixat en stor fest till mig förra helgen, hur jävla bra är dom inte? Jag älskar dom alla så otroligt mycket. Men precis som förr så måste jag åka tillbaka. Tillbaka till mitt nya liv, och mitt hem, London.